Om min morfar hade left idag så hade han fyllt 86 år idag.
Känns som jorden går under så fort man tänker på det.
Även om jag inte träffade min morfar så ofta när han var vid livet så var vi ändå våldigt våldigt nära.
Det är obeskrivligt hur när vi var, Blev han dålig så kännde jag det på mig.
Fick alltid nån smärta över bröstkorgen så fort dt hände något.
Konstigt. Men så fort han var dålig kännde jag det på mig.
Dagen då hand dog var en jobbig dag, då jag var tvungen att gå till frisören och befinna mig bland andra människor.
Men dagen då begravningen var var den värsta dagen .
Trårar sputade åt alla håll. Jag grätmer än vad många andra gjorde.
Men att inte ha min morfar vid liv är jobbigt efter som han min männskliga förebild.
En äldre människa med mycket kärlek och omtanke.
Min morfar var helt enkelt den bästa som finns.